Biscaya

Vi lämnade Falmouth och seglade 125 distans till Brest i frankrike. Detta måste nog vart den skönaste segling hittills då vi för typ första ggn sen vi stack från Umeå haft akterliga vindar som gått att segla på. Mycket mycket skönt! Det var en gudomligt fin kväll med sol och värme, inga moln direkt och med utspirade segel gjorde vi fin fart på plattläns.

 Jag repar teaken i sittbrunn.

Linus tvättar skrov.

Vi gick in i Brest för att vi ville kolla vädret en sista ggn och se så att det såg ok ut. Nu sov vi natten här och på morgon gick jag och laddade ner väderfilen till vårt grib program och allt såg väl hyfsat ut. Det man kan säga är att det hade väl vart smartare att gå direkt från Falmouth utan stopp men det går inte ändra på nu. Det känns också bra att vi tog det säkra före det osäkra. Vi kastade så ut från Brest vid 10 tiden på morgonen och påbörjar vår resa över Biscaya bukten mot A  coruna i Spanien.

Första dygnet bjöd på mycket stiltje så vi fick gå motor i ca 19-20 timmar. Oerhört vackert ute med knappt några moln och solsken. Biscaya var helt stilla vissa timmar förutom dem stora dyningarna som nog alltid går här. Vi såg väldigt mycket delfiner detta dygn och dem var fram till vår båt och lekte flera ggr. Detta djur är så grymt att se i verkligheten, man blir väldigt glad. Jag tror det är för att delfinerna alltid ser ut att vara glada. Dom leker och simmar o ser ut att njuta. Dom simmar i stäven och leker för fullt runt båten sen efter 10-15 min så viker dom av och sen kommer ett nytt stim nån timma senare om man har tur=)

 Andra dygnet bjöd på segling och vi gjorde bra fart igenom hela dygnet. Vi fick ligga på halvvind och läns. Skönt då det är stor sjö. Snittfarten ligger strax över 5 knop. Jag och linus satt uppe i sittbrunn hela natten och snackade om resan o allmänt hur det känns. Biscaya har en tendens att sätta nerverna på spänn. Det är sjukt tungt psykiskt att i bakhuvet veta om alla historier på Bisaya som alla "vetare" där hemma har talat om. Och det är ingen rolig segling om det blåser upp. Det är nånting med vädret, man spänner sig lite extra, vill komma fram så snabbt som möjligt. Svårt att förklara men det är påfrestande. Det är också som att vi är två enamseglare i samma båt kommer vi fram till. Man hinner inte prata så mycket och när den ena styr så sover den andra. Dygnet runt hela tiden. Vi handstyr Bri alla sjömil än så länge och vi kör rullande 2 timmars vakt dygnet runt när vi seglar. Vi har nu loggat typ 2500 sjömil, lite svårt att veta exakt då våran log verkar räkna fel och triplogen från våran plotter vägrar ge ut nån siffra.

Övrigt så går båten jättefint. Hon seglar på väldigt bra då det är lite mera vind och sjön tar hon fint. Men det är nått visst med "Biscay Abyssal Plain". Man får ingen ro i kroppen. Det kanske är så det ska vara första ggn man korsar. På biscaya ligger djupet på mellan 3500-5000 meter och när du sen närmar dig land och går över kontinentalsockeln så är det plötsligt runt 100 meter. Detta skapar ofta väldigt grov sjö. 

Tredje dygnet är vi på god väg och vi har ca 100 sjömil kvar. Man längtar efter land. En dusch, städat båt. SÖMN och god mat. Vi har fått slänga flera maträtter vi gjort på biscaya, det har smakat skit. Till och med när Linus gjorde en god skinksås kunde vi knappt äta något båda två utan att nästan spy. Vet inte om det är spänningarna i kroppen som gör det. En annan sak är att pastan blir så förbannat salt då man kokar i saltvatten så det går fan inte äta. Jag som i princip aldrig saltar maten heller får nästan inte i mig något. Vi seglar iaf på med storseglet ute hela tiden sen rullar vi ut genua eller revar beroende på vinden. Vi försöker hålla 5 knop minst. Under nätterna har vi gjort över 5knop med 1 rev i stor och ingen genua. Skönt. Det blir mycket mindre rullningar och lättare att styra om man inte har så mycket area uppe då det går stor sjö åt alla håll. När vi är 50 sjömil från land ser vi höga klippor och berg men 50 sjömil tar en stund och det känns som en evighet att segla då man ser land hela tiden. Vi går över sockeln, 4700 meter djupt sen poff är det 500 sen 300 och sen 100. Sjön är rätt stor idag och har vart hela dagen då det blåst en hel del, framförallt blev det lite byigare när ett lågtryck pressade sig in mot land. Vinden avtar då vi är 30 distans från a coruna och vi kör motor då det är riktigt jobbigt att ha seglen som står och slår i den höga sjön samt att det är bekvämt då man är nära och det börjar skymma. Vi angör Spanien och A coruna på morgonkvisten och ligger förtöjd kl 05.00 med en stor erfarenhet rikare. Vi har korsat Biscaya!!!!!!Vi firar med en kall öl och en cigarr som vi fick av linus lillebror rasmus innan vi går i säng tämligen slutkörda. Det känns i muskler, knän, fötter och röven att man seglat ca 450 sjömil sen England.